Berättelserna vi berättar

Föreställ dig om alla utslitna, osanna, smärtsamma kapitel i våra liv började tystna, och de vackra, unika delarna av vem vi är fick träda fram. Föreställ dig om berättelserna vi berättar förde oss tillbaka till våra sanna jag, tillbaka till varandra. Föreställ dig om de talade om hur vi älskade och förlorade och gjorde vårt bästa. Hur vi såg allt, även de delar som gjorde ont.

Jos nya bok, The Stories We Tell, bjuder in oss på en äkta och djupt sårbar resa in i hennes berättelse – och hjälper till att belysa skönheten i vår egen – och vägleder oss att släppa de tyngder som håller oss tillbaka så att vi kan leva och dela vår berättelse i sanning.

Vi har alla kastat ankar på platser som passade oss för en tid: en stad, ett perspektiv, en lögn vi misstog för sanning. Den här boken är en inbjudan till ett slags liv där du vet hur du håller det du tror – om dig själv och de tysta världarna bakom människorna du möter – med nådiga och öppna händer. Att se din berättelse som större än något förflutet eller framtida ting, utan för all skönhet och glädje och hopp den rymmer idag.

Det är en inbjudan att göra en inventering av de kapitel du har levt – det goda och det onda, det vackra och det fula – urskilja vad som är guld, och bära endast det vidare. Låt det sakta ner dina steg och stabilisera ditt liv i rörelse så att du kan se var du står idag från en ny synvinkel. Inte längre genom trötta eller osäkra ögon, utan en lins fylld av hopp.

—————

”Det enda sättet att bryta sig fri var att skriva om min berättelse. För något hände varje gång min penna stannade: Det var som om min själ kom tillbaka till min kropp. Som om de djupaste delarna av mig som blivit skakade och dränkta av allt skit som jag lät världen övertyga mig om vem jag var, kom tillbaka till ytan. Och det som fanns kvar var bara det som var verkligt och sant. Jag stod, äntligen, i fullheten av min berättelse. Jag kände hopp. Jag kände mig hel. Vår berättelse kan knäcka oss, men den fogar också samman oss igen.

Vi har alla en berättelse att berätta. Det här råkar vara min – varje kapitel ett fönster in i vem jag är, resan jag är på, och säsongen jag befinner mig i just nu. För det här är min berättelse, så du kommer kanske inte alltid att relatera, eller så kanske det känns som att du tittar dig i spegeln. Vad vi än har gemensamt och vilka skillnader som än finns mellan oss, hoppas jag bara att min berättelse kan hjälpa till att belysa skönheten i din. Att mitt eget själsarbete kommer att väcka något hos dig. Och att när du kommer till slutet av min berättelse, håller du också den vackra början av din egen.

En berättelse som bara du kan berätta. Och jag hoppas att du kommer att göra det.”
-Joanna